Tomt och tråkigt.

De finns verkligen ingen blogginspis i mitt huvud för tillfället. De enda som hittas där e hemlängtan, saknad, uttråkning å nerräkning av dagar. Idag försökte jag stimulera mina hjärnceller genom att gå på stan å försöka hitta på farvälpresenter åt tjejerna på centret. Saldot blev 8 målarböcker (ännu fattas två förstås) å hjärtformade post-it lappar. Ska ännu försöka hitta nå annat smått att lägga till å sen paketera in 10 st paket. Nånting åt flickornas ansvariga nunna - min "handledare" - ska ja också köpa.

De e 19 dagar kvar tills ja e hemma i Jeppis. Om 10 dagar lämnar vi Estelí för sista gången och checkar in i vårt lyxiga semesterhus vid havskusten. 7 dagar senare flyger vi iväg från Nicaragua å två dygn senare e ja hemma hos min kärlek. Äntligen. Hemma. Ja tänker på den stunden så ofta nu för tiden så snart ha de bränt hål i mina tankar.

Men så försöker ja ibland leva i nuet. Fast de misslyckas ofta. Men till exempel att njuta till 110% av att de e fredag. De bästa me de e förstås sovmorgon imorgon. Å så plötsligt kommer jag på att ja har EN fredagskväll kvar här i min säng under mitt myggnät. Å att om 3 veckor blir de typ bästa fredagsmyset ever in my life. Hemma i soffan med min man. Menyn e förstås färdig bestämd. Pizza och lösgodis.

Så återvänder jag till verkligheten å konstaterar att mina leva-i-nuet förmågor för tillfället är värdelösa. Men de e okej. Nu har ja gjort de ja har drömt om i många år. Lärt mej ett nytt språk å upplevt en helt annan kultur. Fått utmana mej själv i alla sorters nya situationer. Och bäst av allt, lärt mej att lita på Guds omsorg. Han är här. Alltid. Lämnar aldrig min sida och jag är trygg var än jag går.

And now I'm ready to go back home. Så jag fortsätter nedräkningen och längtar lite till.