I'm going home.

I övermorgon flyger jag iväg. Åttioåtta timmar kvar tills ja befinner mej i Jeppis. Och de e förresten jätte många dagar sedan ja skrev här, förlåt.

Vad har hänt sen sist? De va inte lite. Ja jobba sista veckan me flickorna, pyssla ihop presenter och längta mest bara hem. Förstås likadant som nu, en vecka senare. Vi hade en trevlig sista dag tillsammans, jag å småtjejerna men de va förstås ledsna att "se va a Finlandia". Jag hade fått se tillräckligt med bråk och skrik och elakhet under tre långa månader så de va tyvärr int ens de minsta vemodigt att lämna centret fastän flickorna då för stunden va kramgoa å snälla. Får se om de dyker upp lite saknad där hemma om några veckor istället. Är ändå så tacksam över allt som jag fått uppleva där och allt som jag lärt mej. Mest känner jag stolthet och vinnarkänsla över att jag klarade mej och inte bröt ihop då de va som kämpigast. Minnen för livet, absolut!

Sen hade vi en hel helg och ledig måndag att säga farväl till Esteli och göra allt i ordning för semester och avfärd. I tisdags släpa jag alla tiotals kg packning till busstationen, sa hejdå åt värdmamman och så for vi hela gruppen iväg till Managua. Några enstaka km före de va dags att byta buss blev de stopp å vi vänta i trafikstockning och extrem hetta i över två timmar pga nån demonstration på vägen. Sen fortsatte vi med en annan buss till Rivas, där vi fick vänta närmare en timme på en skrotig liten buss till vår slutliga destination: San Juan del Sur.

Då vi kom fram flera timmar senare än planerat va de flesta av oss på lagom gott humör och att va reseledare åt 12 irriterade trötta resenärer va int de lättaste. Men ja fick fixat allt med hyreshuset och vi tog taxi ca 4 km norr om SJDS. Äntligen va vi framme å fick pusta ut. Förutom att jag å Hanna hade ännu kvar att handla massor me mat och vi fick vänta en å en halv timme ute i mörkret före vår utlovade taxi kom å hämta oss. Efter att ha handlat mängder me mat på rekordtid och långt över stängningsdags kom vi tibax å börja baka pizza sent på kvällen åt vår hungriga grupp. Ett problem återstod. En värdelöst dålig gasugn gjorde att alla pizzor förblev degiga och ogräddade. Vi gav opp å gick raka vägen i säng.

Nu har alla dagar denhär veckan sett ganska likadana ut, vi ha stationerat oss vid poolen hela dagen eller vissa dagar har vi promenerat till stan och stranden. De flesta i gruppen har gått iväg tidigt på morgonen och varit på olika äventyr men vi tjejer har bara tagit de lugnt. Jag å Hanna har varit kockansvariga å fastän det är en utmaning att laga mat åt 12 vuxna så ha de vari roligt å tiden har gått snabbare då vi ha haft att göra.

Ännu återstår en hel dag här i SJDS före vi åker iväg med privat minibuss (fantastiskt skönt att ha avslutat allt som heter transporte público de Nicaragua) till Managua flygfält. Då blir de två dygn med flyg, en hotellnatt, mera flyg å tåg före ja äntligen får omfamna min älskling på Bennäs tågstation. Ska bli heeeelt fantastiskt skönt. Och en hel massa lättnad, tacksamhet och kärlek. Då är jag äntligen hemma.

Bilder från centret.

Bilderna kommer i helt random ordning så ni får försöka hänga med. Bland annat flickorna som lär sej Paint på en gammal dator, sen en på flit anlagd gräsbrand bakom skolan för att laga finare fotbollsplan (?) (Alla småpojkar visste precis hur man sko göra, sprang fram å tibax me vatten å hacka me spadar å sprang rakt genom elden som de va ingenting. Alla vuxna stod lugna å såg på, ingen fara, ingen panik, ingen kommer att skada sej, helt vanligt gårdsarbete haha. Sen kom brandkåren då allt va nerbränt så de va lite onödigt men barnen ville hjälpa me vattenslangen å de va förstås helt ok de också :p) en bild från då jag varje dag hämtar yngsta flickan från förskolan, och resten från dagens katolska nattvardsmässa med präst som kom på besök. Vi fira påsken (?) så efteråt fick alla en lippis och solglasögon å så blev de hela skolans fotbollsmatch med deras vanliga "mellanmålskiosk", nunnan som försäljare av små chipspåsar å limsaflaskor fö några cordobas styck. Och så eftermiddagens fina himmel som ja fota medan ja skypa me Samuel. That's all!

Tomt och tråkigt.

De finns verkligen ingen blogginspis i mitt huvud för tillfället. De enda som hittas där e hemlängtan, saknad, uttråkning å nerräkning av dagar. Idag försökte jag stimulera mina hjärnceller genom att gå på stan å försöka hitta på farvälpresenter åt tjejerna på centret. Saldot blev 8 målarböcker (ännu fattas två förstås) å hjärtformade post-it lappar. Ska ännu försöka hitta nå annat smått att lägga till å sen paketera in 10 st paket. Nånting åt flickornas ansvariga nunna - min "handledare" - ska ja också köpa.

De e 19 dagar kvar tills ja e hemma i Jeppis. Om 10 dagar lämnar vi Estelí för sista gången och checkar in i vårt lyxiga semesterhus vid havskusten. 7 dagar senare flyger vi iväg från Nicaragua å två dygn senare e ja hemma hos min kärlek. Äntligen. Hemma. Ja tänker på den stunden så ofta nu för tiden så snart ha de bränt hål i mina tankar.

Men så försöker ja ibland leva i nuet. Fast de misslyckas ofta. Men till exempel att njuta till 110% av att de e fredag. De bästa me de e förstås sovmorgon imorgon. Å så plötsligt kommer jag på att ja har EN fredagskväll kvar här i min säng under mitt myggnät. Å att om 3 veckor blir de typ bästa fredagsmyset ever in my life. Hemma i soffan med min man. Menyn e förstås färdig bestämd. Pizza och lösgodis.

Så återvänder jag till verkligheten å konstaterar att mina leva-i-nuet förmågor för tillfället är värdelösa. Men de e okej. Nu har ja gjort de ja har drömt om i många år. Lärt mej ett nytt språk å upplevt en helt annan kultur. Fått utmana mej själv i alla sorters nya situationer. Och bäst av allt, lärt mej att lita på Guds omsorg. Han är här. Alltid. Lämnar aldrig min sida och jag är trygg var än jag går.

And now I'm ready to go back home. Så jag fortsätter nedräkningen och längtar lite till.

Once again on my own.

Sist ja publicera alla bilder va de påsklördag å nu e de lördag igen. Nästsista dagen Samuel va här blev de utfärd till Leon och volcanoboarding på en stor svart vulkan. Vi väntar ännu på bilderna därifrån, de ska komma upp på volcanoboarding facebooksidan därifrån vi kan ladda ner dem. Sen i tisdags så for vi iväg till Managua, Samuel flög iväg till Finland å jag fick snällt återvända till Esteli.

Att börja på med vardagen igen ha gått okej, försöker hålla mig lugn å int låta tankarna rusa iväg eller hemlängtan att ta över allt för myki. Nu återstår två hela måndag-fredag veckor före de antagligen blir semestervecka å sen hemfärd. Så lite över 3 veckor tills ja landar på finsk mark. Ibland känns de som en halv evighet, men för det mesta känns de överkomligt. I can do this. I've been gone for two and a half months. Three short weeks left. Let's do this.

Tre dagar jobb hann jag med den här veckan å de gick bra. Igår börja ja på me "datalektioner" me de äldsta flickorna. På en stenåldersdator me Windows 98 å inget internet ;) Flickorna e int alls vana vid datoranvändning å då känns finländska tvååringar som smartphone experter väldigt avlägset haha.

De ha vari riktit tryckande hetta de senaste dagarna men igår börja de äntligen regna å de avslutades me en ordentlig åskstorm så idag va de lite svalare. Ändå va ja genomsvettig då ja kom hem från stan ikväll å vi har förstås inget vatten. Då om aldrig förr längtar ja hem till pålitliga varma duschar. Å så kan ja ännu laga en lista på typ femhundra andra saker som ja längtar efter. Min man som klar etta. Min säng som klar tvåa. Och att laga mat i eget kök som trea. Och så vidare.

Så nu tar jag en ordentlig slutspurt i att ha tålamod me sånt som int allti e så roligt, försöka njuta av det fina och ändå lite räkna dagar samtidigt. Ja fick nerladdat ny musik till telefonen å de hjälper helt otroligt. Att stänga ut allt annat och bara lyssna och njuta. Att strax bli på bättre humör och inse att jag klarar ännu den här dagen. Thank you God for music. And being able to praise you through amazing songs.

Nu slår klockan midnatt och ja ska stänga ögonen. Får hoppas på att kunna sova längre än till 7 i alla fall, inte de enklaste i ett öppet hus med morgonpigga människor och alla sorters djur och fågelläten som börjar typ kl 5. Varken mänskorna eller djuren bryr sig i att de e lördag/söndag men ja älskar fortfarande mina sovmorgnar på helgen å ha blivi ganska bra på att stänga ut alla ljud :)

Natinati på er, ha en fin söndag! ♥